onsdag 26 april 2017

April, april, din dumma sill...

Ja, nu är det ju inte så många dagar kvar av april månad. Tiden har gått otroligt fort. Fast varje dag har många gånger varit seg. Makens son har fyllt år och mitt barnbarn har fyllt hela två år. Ack, vad tiden går. Man skulle kunna rimma sig en lång vers med detta... men jag låter bli.

En kväll var det riktigt härliga kraftfulla färger när solen bröt genom fula moln och förgyllde vår del av staden. Märkligt och vackert. Och nej, jag har inte lagt på mer färg på fotot. Så här blir det några kvällar emellanåt. Som om naturen verkligen vill visa att "jag finns och titta så vacker jag är". Kanske för att vi människor inte ska gå och nicka till i vår egen sömniga värld utan titta på vad vi faktiskt har den tid vi lever här på jorden. Inte gå och glo i asfalten, eller telefonen, utan verkligen ta vara på vår natur medan tid är. När det är för sent går inte att ångra sig.

Och nu börjar ju den härliga tiden på allvar. Varmare väder, underbara sommarregn, åska som dånar mellan bergen, vindstilla soluppgångar i en tyst värld, havet, stranden... ja, ni vet. Precis så där underbart som det kan vara... som i en saga. Men det är ingen saga, det är verkligt. Så ta vara på din tid.

Gokväll!

tisdag 11 april 2017

Warglycke


Under de år jag nu haft mitt nya efternamn har jag fått många kommentarer om hur vackert det är. För de flesta beundrar namnet och är inte så lite avundsjuka på det. 

Sen finns det de som har en massa frågor om namnet också...

"är det din mans namn du tagit?" Nä, jag har inte tagit någons namn mer än mitt eget.

"var kommer din man från som har ett sådant namn?" Tja, han kommer från byn X, och förresten har de inte sådana namn där utan heter som vanliga människor... Karlsson, Svensson, Pettersson och Nilsson.

"är det norskt?" Nä, sist jag kollade var det inte norskt alls. Bara mitt.

"var kommer din släkt från?" Ja du, från början kom de från Belgien. 

"är det ett släktnamn du fått ta?" Nej, Men jag hoppas väl att det ska fortsätta genom släkten på något vis. Och jag har inte tagit någons namn.

"varför varg?" Ganska enkelt, jag hade en varg med mig som totemdjur sedan jag var liten och nu har jag en till, så de är två. Liksom givet...

"jamen... lycke då?" Lycke betyder lycka, helt enkelt. Och det anser jag mig vara värd. Då kan jag lika gärna ha det i mitt namn.

"men... hur stavas det... warglycke?" Med dubbel-v.

Nä, det är inte norskt, det är mitt. Ett vanligt ovanligt svenskt namn. Inte någon annans namn jag tagit. Däremot har min man fått ta mitt namn när vi gifte oss. Jag ville inte byta bort mitt efternamn och han ville däremot byta sitt efternamn. Så... då var det inget att dividera om. Jag är nöjd med mitt namn, likaså maken. Och jag vet en del människor som önskar att de hade lika fint namn. Men det är ju fritt fram att ta sig ett nytt namn. 

Första anledningen till att jag skaffade nytt efternamn var att jag inte ville heta det namn jag fick från förra mannen. Ville inte förknippas med honom något mer. Det var slut och över och utagerat och utslitet. Jag hade inget mer med honom att göra. Ville inte heller. På grund av alla omständigheter... Läge att ta sig ett nytt namn, alltså. 

Det var inte svårt alls att byta namn. Kostade lite, men det är smällar man får ta. Tyckte att det var så värt att betala för. Andra anledningen att skaffa nytt namn var att jag alltid velat ha ett alldeles eget efternamn. Länge har den tanken grott. Men jag trodde ju aldrig att den tiden skulle infinna sig. 

Hur var det då att byta namn? Enkelt. Proceduren var att ansöka om efternamnet och betala för det. Vänta lite medan myndigheterna funderade om det var ok. Sedan ändra körkortet och på lite andra ställen. De flesta ändringarna av mitt efternamn gick med automatik. Inte en enda gång har jag sagt fel namn heller. Så enkelt och så skönt att ha sitt eget namn. 

Och jag är nöjd!

Fullmåne

Det är fullmånetid. Pink Moon, tror jag visst den kallas.

Såg den igår. Utanför mina fönster vandrade den. Kikade in och lyste upp bostaden. Är så perfekt här att det så gott som alltid är månsken in... när det är måne på himlen. Jag njuter.

Älskar att sova i månens sken. Speciellt fullmånens sken. Då dras inga gardiner för, utan månen ska ha fritt tillträde. Så har det varit i alla år jag levat och så ska det förbli. Hör inte till dem som mår dåligt av fullmånen. Nej. Tvärtom. Jag mår som en prinsessa. Månen är min naturliga vän. Har alltid varit. Kommer alltid att vara.

Och så får det bli.

fredag 7 april 2017

Ett galet dåd i Stockholm

Ett ohyggligt dåd har hänt i Stockholm i eftermiddags. En lastbil har kapats och körts efter Drottninggatan och skadat och dödat människor, för att till sist krascha in i Åhlénsvaruhuset. 
Läser på nätet och ser på tv:s nyheter. Det spekuleras och funderas och babblas... varför kan man inte bara vänta in fakta om vad som faktiskt var för dåd.
Många är ledsna och förtvivlade, skakade i grunden över vad som hänt i vårt lilla land. Det är fullt förståeligt. Men ändå, jag föredrar att inte kalla detta för terrorbrott innan jag vet om det är så. Jag föredrar att inte beskylla någon innan vi vet vad som hänt och vem som gjort det.
Om det är terror är det fruktansvärt, om det är en psykiskt labil person är det lika hemskt, om det är en vanlig "svensk" människa som gjort det är det lika fruktansvärt som om det är en från ett annat land. Jag ursäktar inte dådet på nåt sätt. Däremot vill jag inte kalla det terror innan vi ens vet om det är så.
Vad vi alla behöver är att ta det lugnt, följa anvisningar från de som faktiskt har ansvaret, inte från de som nu tar chansen att skrika ut sitt hat och sina frustrationer över invandring.
Tänker på de döda och de skadade, samt deras anhöriga. Tänker på alla människor i Stockholm som jag känner på ett eller annat sätt. Flera av dem vet jag nu är i säkerhet och utan skador, och har bekräftat detta på olika sätt.
Och jag tänker inte låta detta skrämma mig! Jag vågar åka till Stockholm igen. Jag vågar bo ett stenkast från där det hände, där vi bodde sist vi var nere. Jag tänker inte smyga mig fram i livet på grund av att någon kan tänkas vilja skada andra människor. Jag tänker heller inte ta någon skit på grund av att jag skriver detta. Just för att inget blir bättre om vi tjafsar med varandra i den här situationen.
Hoppas att alla kan få en lugn natt och är i säkerhet.

tisdag 4 april 2017

Merlins torn

Fick en inspiration. Solen sken och allt var bra. Tankarna gick i lagom takt. Ingen stress. Och så hände det...

Hur som haver... så ska detta förevigas. Gärna i både akvarell och akryl. Och det kommer att ta timmar i anspråk.

Dessutom ska inte bara detta vara i bilden. Eftersom händer saker och man vet aldrig vart målandet tar vägen. Inte alla gånger det går dit vägen bär utan det krumbuktar sig och fram kommer det okända. Minst sagt. Det är det som är så härligt. Att målandet lever sitt eget liv. Och jag njuter.

Sist jag målade var när jag målade min trumma. Det var en skön upplevelse. Och resultatet...
ja, det gillar jag. Och många andra.

Och där nere på trumman. Där. Är han som ska få ett torn.

20 dagar och en Didriksson

Nu har vi gjort 20 dagar på #meditationsutmaningen. 20 dagar. Gått som smort. Några gånger lite svårt att få tiden att räcka till... men vad gör man inte för att få meditera. Just det. Slopa en tjugo minuter sömn, så ordnar det sig.

Hur känns det då? Jodå, tackar bra. Känns skönt. Avstressande. Och vi håller ut till de hundra dagarna har gått. Vem vet... troligen fortsätter vi och ser om vi inte kan få till 365 dagar i rad. Det är ju skönt och enkelt.

På tal om nåt annat. Thelma Didriksson. Så heter min nya kappa i navy-blått. De gör bra grejor.. de där Didrikssons. Min vinterjacka är ju av samma märke och jag tycker om den. Att denna är både vind- och vattentät gör inte saken sämre. Så nu ska jag snart stoltsera med den när jag går ut. Måste bara bli lite, lite, varmare.

Fast vi har haft ganska rejält varmt och skönt ute idag. Kände när jag var ut i ett ärende från jobbet. Att det blåste var ju sånt som det inte går att göra nåt åt... det var varmt och skönt ändå. Ser hur gräset grönskar mot söder. Små söta vårblommor kikar fram allt mer kaxigt. Nu går det åt rätt håll...

men först ska vi ha påsk. Och påsken kan innebära snöslask... eller ännu mer sköna dagar. Jag hoppas ju på det sista. Vi alla behöver lite sol och värme på nosen. Inte bara snö och slask. Sådant kan få förekomma om nätterna och sol på dagarna.

Jamen... vi hörs då!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...