torsdag 23 april 2015

Räddningsaktioner

 Bergfink
Jag har fågelmataren kvar ute än. Jodå, småfåglarna kan behöva mattillskott än i slutet av april. Många småfåglar samlas där. Det ser en mindre rovfågel som ett ypperligt sätt att själv få sig ett skrovmål. Eller skatorna, för de är lika glupska på småfåglar... och allt som går att käka. De roffar åt sig från matstationerna de med.
 Grönsiska
När skatorna eller rovfågeln kommer susande yr det upp småfåglar i luften. Precis överallt är de i sin flykt för att slippa bli mat. En del av dem kör in i glasrutorna på inglasade altanen och ramlar ned omtumlade på trappstegen.

De som inte är döda försöker vi rädda till livet. De får healing och lugn och ro. Och blir till synes helade. När de sedan flyger iväg efter behandling och vila vet vi ju inte om de överlever. Dock är de pigga och alerta när de drar iväg.

Bäst vore ju om inte någon jagade småfåglarna. Kan inte skylla på traktens katter. Även de försvinner när skator och andra fula rövare dyker upp. Ni har väl sett hur skatorna retar katterna? Inte så kul att vara katt då. Nypt i svansen och dragen i pälsen så fort den vänder ryggen till. Nä.

torsdag 16 april 2015

Änglar

Ibland dyker de bara upp. Änglarna. Står där rakt framför dig och tittar.

Som här.

Den befann sig plötsligt bara på mitt pappersark. Tyst. Stilla. Väntande. Till hands. Inte alla dagar man ser dem så väl, ibland är det bara en känsla.

tisdag 14 april 2015

Livat i holken

Jo, det är mycket nu.

Driver fotoklubben. Kör konstkurs. Arbetar. Gör lite renoveringsarbeten på ett hus. Sålde bort altanmöblerna. Ska in med nytt möblemang i annan stil. Ändra färg på väggarna, lite ny belysning. Lounge, var ordet. Arbetar med kameran. Bildredigering. Nytt bildjobb i helgen. Beställningssömnad.

Jo, det är mycket nu.

Men det går. Om jag gör en sak i taget. Det enda jag vill få bort är det där andra huset och dess bekymmer.

Och visst är jag trött om kvällen. Inga problem med vad jag ska se på tv. Hinner inget sådant. Vill heller inte. Nu kommer ju den årstiden då jag vill leva ute. I naturen. Med kamera i hand. Eller fingrarna i jorden.

Och holkarna... ja, nu är det konkurrens om de två fågelholkar jag har. Jäsingen vad mycket fåglar som bevistar min tomt just nu.

fredag 10 april 2015

torsdag 9 april 2015

Vårkänslor

Jodå, båda mina pellor har fått vårkänslor. Trots hårda vindar och regnskurar. Pellorna, Prins Nicolaj och Emperor Nicholas, lutar sig mot fönsterglaset och tycker att det ser så härligt ut där ute... de skulle bara veta. Inte alls så fint som det ser ut på bild.

Vinden friskar i så att det är nära att vi flyger iväg med den. Som Mary Poppins... fast utan paraply. När det tar i som värst vore enklast att hålla i sig i en lyktstolpe. Jag väljer att sitta på läsidan... i solen.

måndag 6 april 2015

Orgelkonsert med många besökare

Var på orgelkonsert i Själevads kyrka på  påskdagen, 5 april 2015. Håkan Dahlén spelade tillsammans med notbladsvändare Erik. På repertoaren stod musik av Johannes Brahms, Felix Mendelssohn Bartholdy, Robert Schumann och Franz Liszt.

När Håkan spelade fick jag sådan lust att titta mot trappan upp till predikstolen. Gång på gång. Kunde inte låta bli. Vad jag först såg var ett grått dis som rörde sig sakta fram och tillbaka. Fanns inget som kunde göra det gråa diset inne i kyrkan.
 
Visade sig att en ung kvinna höll till där, småfnissande. Hon travade upp och ner i trappan, iklädd lång vid klänning med åtsittande urringat liv och med konstfullt uppsatt blont hår, ungefär tjugoårsåldern. Ville inte engagera mig i henne, ville lyssna på musiken... så jag bad henne att återkomma. Och sa att jag skulle vilja få henne på bild efter spelningens slut. 

Om jag lyckades... tja... jag har inte på år och dag lyckats att få ljuset att spela mig ett spratt i objektivet... så... varför idag. Inte heller första gången jag fotar konstiga saker... har många bilder med ansikten och annat på.



Att inte räcka till

Allt fler talar om att inte räcka till.

I den meningen att de inte hinner med allt de antas hinna med på de tilldelade tjugofyra timmarna som vi alla har på våra dygn.

Jag räcker inte till.

När det egentligen är för mycket runt omkring var och en. För många uppgifter och krav på för lite tid. Nu för tiden antas vi arbeta snabbare och effektivare. Oavsett om vi hanterar maskiner, människor eller djur. Fort... fort... fort... ännu fortare.

Det är som att det är fult att säga att man inte hinner. Inte hinner med på den stipulerade tiden. Den av någon utsatta tiden. Någon som kanske inte ens har en aning om hur lång tid som egentligen krävs till våra uppgifter. På det ska vi ha en aktiv fritid, både själva och våra barn. Samt hinna med att vara supersociala, både i verkligheten och online. Som grädde på det moset bör vi också förkovra oss. Bli lite mer bildade. Var minut ska vara fulltecknad av aktivitet. Finns absolut ingen plats för vila och rekreation... i den bemärkelsen att... reflektera. Bara vara. Verkligen vila kropp och knopp.

Vem är det som hittat på att man måste räcka till... till så förbannat mycket? Vem?

Jo, jag har läst boken "Det händer när du vilar" av Tomas Sjödin. Många bra ord. Hela 206 sidor av bra ord.

Bästa orden är...

Man behöver inte räcka till
Det räcker att man finns till
Allt utöver det är bonus

"Sjödins trossats" ur ovan nämnda bok. Så bra. Läs boken. Läs den en gång till. Du hinner.

torsdag 2 april 2015

Det våras!

Även om snön ibland vräker ner och termometern envisas med att besöka den röda sidan... så blir det vår ändå. Bara lugn.

Tuffa vårblommor sticker upp huvudet och trotsar Kung Bore. En och annan liten insekt tittar storögt på blomfröjden.

Ja, så här kan det se ut.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...