lördag 23 september 2017

Kod är poesi

eller i alla fall snyggt.

Idag har dagen inneburit IT-utbildning. Från morgon till kväll. Trodde det skulle bli lite svettigt. Blev det inte. Jag kunde det mesta och det var inte alls svårt. Och jag har ju nytta av det. Man kan aldrig bli för väl utbildad. Nu vill jag bara fortsätta med allt det andra som ska till... IT-utbildningen är en av alla delar.

So long...


torsdag 21 september 2017

Jag har en varg i mitt rum och en ko i badrummet

Jomenvisst... såatte.

Det stämmer ganska bra med verkligheten. Förutom att kon verkar ha gömt sig någonstans i det stora badrummet. Inte så att en ko inte ryms, det gör den gott och väl. Men... jag tror att den gått till grannen. För hos grannen bökar det runt och klampar som av flera klövar. Speciellt om sena kvällen och natten. Eller så har grannen besök från sådana busar som inte alla kan se men som vill bli sedda. Jo... spöken. Eftersom det är sådan aktivitet om nätterna och dödstyst om dagarna. Jaja, jag är inte rädd! Har tagit itu med värre bestar. Vet hur man hanterar dem.

Sedan är det inte bara en varg i mitt rum utan två. Just bara för att jag gillar det. Har ju ingen hund just nu. Inte katt heller, men katt blir det nog inte då jag upptäckte att jag var ännu lite mer allergisk mot just katter. Bäst att hålla sig lite på lagom avstånd från dem. Hundar däremot går alldeles utmärkt. Liksom vargar. Och har man som jag dessutom haft med mig en varg sedan barnsben så är det absolut inget att frukta. Nu har jag två. Känns liksom så jädra bra...

fast det är inget fel på att ha andra djur med sig.

September har inträtt på arenan. Och snart oktober. Blev ingen gosig varm sommar... heller. Först en kall vår och så kallsommar på det. Nu kylig höst redan. Och det talas om att i Kiruna har det snöat lapphandskar. Nä, år 2017 går till historien som ett kallt år. Är väl bara att hoppas att det inte blir en för jädrig vinter. Vare sig med snö eller massa blåis.

söndag 13 augusti 2017

13 augusti - ett år

 Idag firar vi ettårig bröllopsdag. Firar. Jajamen... det är något att fira. Vi. Vår egen lilla familj.

Tvillingsjälar, som hittade varandra... i detta liv. Och så ska det vara. 

Idag, och alla andra dagar, firar vi vår lycka!

tisdag 8 augusti 2017

Augustifullmåne

7 augusti, fullmånekväll. Naturligtvis bör det uppmärksammas. Även om jag nu bara hade mobilkameran att uppmärksamma detta med. Och mina egna ögon. 
Kvällen var ljum. Havet brusade och vinden susade. Tyvärr kom det en del moln emellanåt och skymde vår vän månen... men vi har sett den och den såg oss. Rakt i vitögat. 
Levande ljus runt oss. Trummorna. Lugn. Ro. Frid. Frihet. Magisk kväll i månens sken. 
Trumma, min trumma. Och trumman sjöng. Ljuvt och länge. Att spela tillsammans är än mer magiskt än att spela i ensamhet. Vilket inte heller är fy skam. Minsann. Men hellre fler trummor på samma energivåg. Energierna var höga och till slut vibrerade även marken där vi satt. 
Att äntligen ha sin egen trumma, efter år av önskan efter en... ja, det går inte att beskriva. Underbart. Och underbart är att använda den. Trumma. För allt, eller inget. Så länge syftet är gott... och det är det ju. Natten var full av väsen, energier... 

Till sist åkte vi hemåt i månskenet för att sova i vår säng där månen varje gång skiner in och försilvrar drömmarna. Inget är så skönt som att sova i månskenet. Hade jag haft egen tomt hade jag sovit ute i trädgården. Nu löser vi detta på annat sätt. Och vår vän månen myser med oss. 




Du kommer aldrig att få äga mitt hat

"De som har utsatt mig för ondska kommer aldrig att få äga mitt hat. Den gåvan tänker jag inte skänka dem. Ingen kommer heller att få min rädsla eller min fruktan... än mindre få mig att tappa tron på mig själv eller medmänniskor. De får min sorg över det onda de gjort, den segern ger jag dem. Men den segern kommer att bli kortvarig. Varje dag i resten av mitt liv kommer jag att segra över dessa människor genom att känna tacksamhet över att jag fått ännu en dag i gåva. Jag kommer att glädjas över att se solen stiga upp över horisonten, över att känna vinden smeka min kind, över att höra barn skratta, se älskande mötas."

Citerat från boken Vargarnas tid av Elisabet Nemert.

Just de här orden rörde mig. Berörde mig. För...

ingen kommer någonsin att få äga mitt hat. För jag äger inget själv. Däremot finns det de som beter sig illa och som jag aldrig någonsin kommer att ens ägna en tanke åt mer. Det är flera personer som bara i år har visat sin rätta sida. De som bara vill förstöra. Ha sönder. Allt. Ställa till förtret.

Söndra och härska... hette det visst. Men det enda de kan söndra och härska över är sin egen skit. Det var ju det där med att kasta sten i glashus... och en massa andra kloka ord som sagts sedan urminnes tid.

Och så var det ju som indianen i sagan sa, den varg du matar vinner. Matar du den bittra bitbenägna vargen... ja, då blir du ju därefter. Matar du däremot den goda och glada så blir det helt tvärtom. Men alla kan kanske inte förstå sagor. Eller sanningar.

Alla ormar i vårt paradis kommer att få slinka ut i kylan, om det nu har försökt att nära sig och värma sig på oss. Vi vill bara ha goda och glada människor runt oss, som bryr sig på äkta sätt. Och som låter oss vara de vi är. Inget kan dela på oss. Ingen kan dela på oss. Vi har varandra och det är som det ska vara. Och vi är där vi ska vara... just nu. Allt är som det ska. Med oss. Bara det att det finns de som inte kan låta det vara bara så bra och så som det är. Måste lägga sig i. Men... slingra ut i kylan och skaffa ett liv. Det är ett gott råd.

Långnäsa... blev det. För några. Långnäsa.

Du kommer aldrig att få äga mitt hat. För där finns inget hat. Bara bestämdhet. Att mitt är mitt. Att vårt är vårt. Punkt.

Läs gärna boken! Den var bra. Omskakande. Med insikter som vi alla behöver. 

lördag 8 juli 2017

Pre-semester

Just det. Dagarna innan semester, då arbetet ändå är slut och semestern inte riktigt, riktigt börjat. Fast jag har ju redan semester. Nu har även maken stängt jobbdörren för många långa dagars ledighet.

Idag tog vi en tur i det fina vädret. Fann att det var en utställning med Margareta Petrés tavlor. Har ju i många år önskat se vad hon målar. Färgenergier och ljus. Idag blev det av. Helt underbara tavlor. Och hon själv var lika underbar människa. Nästa år har hon en jubileumsutställning eftersom det är det femtionde året av utställningar. Då ska jag också dit.
Mobilfotobild av Margareta Petré

Efter att vi beskådat tavlorna gjorde hungern sig påmind. Sen lunch på Gårdsbutiken i Själand, Nordingrå. Stekt strömming med smörslungad potatis, bondbönor och riven pepparrot. Mat för gudar. Och gudinnor. Eftersom vi var jämna par. Strömmingen var så färsk att den nästan hoppade på tallriken. Underbart gott. Väl värt priset. 

Mätta och nöjda tog vi oss an uppgiften att ta oss till Gammelgården Myckelgensjö. En nätt biltur det med. Men med fina och välutrustade bilar går det som en dans. Gammelgården är en vacker plats, det kan man se på bilderna... som får tala för sig själva.











onsdag 5 juli 2017

Nu har vi vänt ett blad igen

Juni gick och juli har anlänt.

Juni innebar... jobb. Men också en hel del annat. Födelsedagsfirande. Midsommarfirande...

Petter the Cat
Midsommarblomster, vid en stuga vi hyrde över midsommarhelgen. Underbart mysigt. Verkligen värt allt. 
 Soligt. Varmt. Mysigt. Avkopplande. Vederkvickande. Ja, det finns nästan inte ord för hur bra det var.
 Tuna kyrka. En kyrka vi besökte och beundrade. Fin utsikt över Ljungan... också.
 Ljungan.
 Den här filuren hittade vi vid en promenad. Den låg kvar till några andra kom skenande, och skrikande, och skrämde bort den. 
Vackra Färgätmigej på Ljungans strand.
Garaget var något för litet för bilen... men det gör inget. Den passade så bra in där den stod. Och den vita färgen matchade hundlokablommorna väl. Juni innebar också tid för en ny bil. Jag är nöjd. Maken är nöjd. Alla är nöjda. Precis som det ska vara. 

Kanske sitter väl en och annan där ute och surar, men vad sjutton... gör nåt åt det då. Jag kan inte leva det liv andra vill att jag ska leva. Jag måste få leva mitt liv. För det är bäst för mig. Så gör det som är bäst i ditt liv, så blir det bra och du blir också glad och trevlig. 

Nu har vi juli och semester. Massa aktiviteter går av stapeln. En del kommer väl att så småningom hamna här, men inte allt. Lite tid kan det också ta, för vem har inte all tid i världen?

onsdag 31 maj 2017

I morgon är det juni...

Tiden går, och vi med den. I morgon går vi in i den sjätte månaden detta år. Snart halva loppet gjort.

Vad har då hänt sedan sist. Massor. Mest positiva ting. Lite regn och fula moln har skymt solen men inte så ofta och länge. Temperaturen har varit både låg och hög. Naturen grönskar och havet slår ystert mot stranden. Skogens väsen har vaknat till och levt upp. Lika som vi människor.

Ännu en födelsedag har firats. Och det på annan ort. För födelsedagsfiraren fick en resa i present, en resa med innehåll. Sådant gillar vi. Arbetena flyter på och jag börjar nu ta ut all komp jag har. Många sköna lediga dagar. Och strax kommer sommarsemestern för oss båda. Även den innebär resande, hotellfrukostar, restaurangbesök och mycket annat kul.

Hus och lägenheter uppgraderas. Livet förändrar sig. Och så har vi tittat på bil. Fin bil med massa finesser. Splitter ny. För det är vi värda. Visst är den fin?! Snart på en gård nära oss.
 VW Tiguan 2017
 En månad ung bil.
 SUV
Med massor av utrustning.

söndag 14 maj 2017

Eurovision 2017

Portugal vann. Definitivt inte "min kopp te"! Tyckte låten var bedrövlig. Men smaken är olika. Ägnade mig mest åt att kolla runt bland mina bilder och fann en solnedgång i Dalarna.

Kan längta efter varma sköna solnedgångar då man kan sitta ute och njuta.

fredag 5 maj 2017

Sköna maj välkommen!



Med raska steg har vi skuttat in i maj månad. Våren är här och ljuset. Dock har inte graderna följt med lika lätt, utom idag då... då det varit riktigt varmt.

Nu finns känslan att tiderna drar mot semester. Välförtjänt sådan, för oss båda. Ska bli skönt. Sova ut. Resa. Umgås. Upptäcka. Uppleva. Bara vara. Men först...

ska vi jobba några veckor till, slutföra en kurs, utföra en annan kurs i slutet av månaden och lite annat smått och gott.

Semester... nu är vi på väg till dig!

onsdag 26 april 2017

April, april, din dumma sill...

Ja, nu är det ju inte så många dagar kvar av april månad. Tiden har gått otroligt fort. Fast varje dag har många gånger varit seg. Makens son har fyllt år och mitt barnbarn har fyllt hela två år. Ack, vad tiden går. Man skulle kunna rimma sig en lång vers med detta... men jag låter bli.

En kväll var det riktigt härliga kraftfulla färger när solen bröt genom fula moln och förgyllde vår del av staden. Märkligt och vackert. Och nej, jag har inte lagt på mer färg på fotot. Så här blir det några kvällar emellanåt. Som om naturen verkligen vill visa att "jag finns och titta så vacker jag är". Kanske för att vi människor inte ska gå och nicka till i vår egen sömniga värld utan titta på vad vi faktiskt har den tid vi lever här på jorden. Inte gå och glo i asfalten, eller telefonen, utan verkligen ta vara på vår natur medan tid är. När det är för sent går inte att ångra sig.

Och nu börjar ju den härliga tiden på allvar. Varmare väder, underbara sommarregn, åska som dånar mellan bergen, vindstilla soluppgångar i en tyst värld, havet, stranden... ja, ni vet. Precis så där underbart som det kan vara... som i en saga. Men det är ingen saga, det är verkligt. Så ta vara på din tid.

Gokväll!

tisdag 11 april 2017

Warglycke


Under de år jag nu haft mitt nya efternamn har jag fått många kommentarer om hur vackert det är. För de flesta beundrar namnet och är inte så lite avundsjuka på det. 

Sen finns det de som har en massa frågor om namnet också...

"är det din mans namn du tagit?" Nä, jag har inte tagit någons namn mer än mitt eget.

"var kommer din man från som har ett sådant namn?" Tja, han kommer från byn X, och förresten har de inte sådana namn där utan heter som vanliga människor... Karlsson, Svensson, Pettersson och Nilsson.

"är det norskt?" Nä, sist jag kollade var det inte norskt alls. Bara mitt.

"var kommer din släkt från?" Ja du, från början kom de från Belgien. 

"är det ett släktnamn du fått ta?" Nej, Men jag hoppas väl att det ska fortsätta genom släkten på något vis. Och jag har inte tagit någons namn.

"varför varg?" Ganska enkelt, jag hade en varg med mig som totemdjur sedan jag var liten och nu har jag en till, så de är två. Liksom givet...

"jamen... lycke då?" Lycke betyder lycka, helt enkelt. Och det anser jag mig vara värd. Då kan jag lika gärna ha det i mitt namn.

"men... hur stavas det... warglycke?" Med dubbel-v.

Nä, det är inte norskt, det är mitt. Ett vanligt ovanligt svenskt namn. Inte någon annans namn jag tagit. Däremot har min man fått ta mitt namn när vi gifte oss. Jag ville inte byta bort mitt efternamn och han ville däremot byta sitt efternamn. Så... då var det inget att dividera om. Jag är nöjd med mitt namn, likaså maken. Och jag vet en del människor som önskar att de hade lika fint namn. Men det är ju fritt fram att ta sig ett nytt namn. 

Första anledningen till att jag skaffade nytt efternamn var att jag inte ville heta det namn jag fick från förra mannen. Ville inte förknippas med honom något mer. Det var slut och över och utagerat och utslitet. Jag hade inget mer med honom att göra. Ville inte heller. På grund av alla omständigheter... Läge att ta sig ett nytt namn, alltså. 

Det var inte svårt alls att byta namn. Kostade lite, men det är smällar man får ta. Tyckte att det var så värt att betala för. Andra anledningen att skaffa nytt namn var att jag alltid velat ha ett alldeles eget efternamn. Länge har den tanken grott. Men jag trodde ju aldrig att den tiden skulle infinna sig. 

Hur var det då att byta namn? Enkelt. Proceduren var att ansöka om efternamnet och betala för det. Vänta lite medan myndigheterna funderade om det var ok. Sedan ändra körkortet och på lite andra ställen. De flesta ändringarna av mitt efternamn gick med automatik. Inte en enda gång har jag sagt fel namn heller. Så enkelt och så skönt att ha sitt eget namn. 

Och jag är nöjd!

Fullmåne

Det är fullmånetid. Pink Moon, tror jag visst den kallas.

Såg den igår. Utanför mina fönster vandrade den. Kikade in och lyste upp bostaden. Är så perfekt här att det så gott som alltid är månsken in... när det är måne på himlen. Jag njuter.

Älskar att sova i månens sken. Speciellt fullmånens sken. Då dras inga gardiner för, utan månen ska ha fritt tillträde. Så har det varit i alla år jag levat och så ska det förbli. Hör inte till dem som mår dåligt av fullmånen. Nej. Tvärtom. Jag mår som en prinsessa. Månen är min naturliga vän. Har alltid varit. Kommer alltid att vara.

Och så får det bli.

fredag 7 april 2017

Ett galet dåd i Stockholm

Ett ohyggligt dåd har hänt i Stockholm i eftermiddags. En lastbil har kapats och körts efter Drottninggatan och skadat och dödat människor, för att till sist krascha in i Åhlénsvaruhuset. 
Läser på nätet och ser på tv:s nyheter. Det spekuleras och funderas och babblas... varför kan man inte bara vänta in fakta om vad som faktiskt var för dåd.
Många är ledsna och förtvivlade, skakade i grunden över vad som hänt i vårt lilla land. Det är fullt förståeligt. Men ändå, jag föredrar att inte kalla detta för terrorbrott innan jag vet om det är så. Jag föredrar att inte beskylla någon innan vi vet vad som hänt och vem som gjort det.
Om det är terror är det fruktansvärt, om det är en psykiskt labil person är det lika hemskt, om det är en vanlig "svensk" människa som gjort det är det lika fruktansvärt som om det är en från ett annat land. Jag ursäktar inte dådet på nåt sätt. Däremot vill jag inte kalla det terror innan vi ens vet om det är så.
Vad vi alla behöver är att ta det lugnt, följa anvisningar från de som faktiskt har ansvaret, inte från de som nu tar chansen att skrika ut sitt hat och sina frustrationer över invandring.
Tänker på de döda och de skadade, samt deras anhöriga. Tänker på alla människor i Stockholm som jag känner på ett eller annat sätt. Flera av dem vet jag nu är i säkerhet och utan skador, och har bekräftat detta på olika sätt.
Och jag tänker inte låta detta skrämma mig! Jag vågar åka till Stockholm igen. Jag vågar bo ett stenkast från där det hände, där vi bodde sist vi var nere. Jag tänker inte smyga mig fram i livet på grund av att någon kan tänkas vilja skada andra människor. Jag tänker heller inte ta någon skit på grund av att jag skriver detta. Just för att inget blir bättre om vi tjafsar med varandra i den här situationen.
Hoppas att alla kan få en lugn natt och är i säkerhet.

tisdag 4 april 2017

Merlins torn

Fick en inspiration. Solen sken och allt var bra. Tankarna gick i lagom takt. Ingen stress. Och så hände det...

Hur som haver... så ska detta förevigas. Gärna i både akvarell och akryl. Och det kommer att ta timmar i anspråk.

Dessutom ska inte bara detta vara i bilden. Eftersom händer saker och man vet aldrig vart målandet tar vägen. Inte alla gånger det går dit vägen bär utan det krumbuktar sig och fram kommer det okända. Minst sagt. Det är det som är så härligt. Att målandet lever sitt eget liv. Och jag njuter.

Sist jag målade var när jag målade min trumma. Det var en skön upplevelse. Och resultatet...
ja, det gillar jag. Och många andra.

Och där nere på trumman. Där. Är han som ska få ett torn.

20 dagar och en Didriksson

Nu har vi gjort 20 dagar på #meditationsutmaningen. 20 dagar. Gått som smort. Några gånger lite svårt att få tiden att räcka till... men vad gör man inte för att få meditera. Just det. Slopa en tjugo minuter sömn, så ordnar det sig.

Hur känns det då? Jodå, tackar bra. Känns skönt. Avstressande. Och vi håller ut till de hundra dagarna har gått. Vem vet... troligen fortsätter vi och ser om vi inte kan få till 365 dagar i rad. Det är ju skönt och enkelt.

På tal om nåt annat. Thelma Didriksson. Så heter min nya kappa i navy-blått. De gör bra grejor.. de där Didrikssons. Min vinterjacka är ju av samma märke och jag tycker om den. Att denna är både vind- och vattentät gör inte saken sämre. Så nu ska jag snart stoltsera med den när jag går ut. Måste bara bli lite, lite, varmare.

Fast vi har haft ganska rejält varmt och skönt ute idag. Kände när jag var ut i ett ärende från jobbet. Att det blåste var ju sånt som det inte går att göra nåt åt... det var varmt och skönt ändå. Ser hur gräset grönskar mot söder. Små söta vårblommor kikar fram allt mer kaxigt. Nu går det åt rätt håll...

men först ska vi ha påsk. Och påsken kan innebära snöslask... eller ännu mer sköna dagar. Jag hoppas ju på det sista. Vi alla behöver lite sol och värme på nosen. Inte bara snö och slask. Sådant kan få förekomma om nätterna och sol på dagarna.

Jamen... vi hörs då!

fredag 24 mars 2017

Ett år

Nu i mars firar vi ett år i vår nya bostad. Tiden går. Ganska snabbt.

Hur har det gått då?

Jodå, tackar som frågar. Det har gått väldigt bra. Att bo ett litet stenkast från centrum och ha gångavstånd är inte fel. Att ha den våning vi har är inte heller fel. Möjligen är den liten om man jämför med det hus jag lämnade... men så är det ju. För att vara en lägenhet så är den ändå inte så liten. Den största där vi bor. Faktiskt.

Under detta år har vi renoverat två av rummen till det vi vill ha. Även hallen har fått en make over. Snart kommer den tid då vår inglasade balkong ska smyckas.

Och sedan är det bara att fortsätta att njuta!

Meditationsutmaningen dag 9

Vi är ju med i #meditationsutmaningen... och det innebär att meditera minst en gång var dygn.

Och det har vi gjort. Detta trots att det ibland blivit ganska sent på kvällen och vi har varit rejält trötta. Tanken är ju att vi ska hålla ut ända till slutet, vid midsommar.

När vädret blir varmare blir det att gå ut och meditera i naturen. Faktiskt väldigt skönt.












Vid gamla kyrkan, Vibyggerå. Foto: Warglycke

torsdag 16 mars 2017

Meditationsutmaningen - dag 1

Torsdag den 16 mars 2017. Nu är det skarpt läge. Meditera, meditera, meditera. Ska faktiskt bli skönt att få in en rutin på detta, för som det är nu har det blivit i varierande utsträckning. Lite haltande. Mitt fokus har legat på trumningen. Inte fel det heller. Att lära känna sina verktyg.

En bild från en orgelmeditation i Domkyrkan.

Vi satsar på de 100 dagar som utmaningen går på. Men... orkar man inte, vill inte eller av annan anledning inte kan så är var dag man mediterar ett plus. Detta oavsett om det är 10 dagar eller hundra. 

tisdag 14 mars 2017

Meditera i 100 dagar

Meditationsutmaningen.

100 dagars meditation. Gott och nyttigt. Här förklarar Charlotte Pehrson hur man går tillväga, för den som inte riktigt vet.

Nu har jag och maken tänkt hänga på till det härliga slutet vid midsommar. Utmaningen startar 16 mars 2017...

men vi har redan tjuvstartat. I måndags. Det blir alltså dag -3 (minus 3) och idag är det dag minus 2... för att  bli dag 1 på torsdag då allt startar.

Att meditera är inte så märkvärdigt. Man behöver inte sätta upp så svåra hinder och ta till en massa konstiga kläder, saker och annat många tror att man behöver vid meditation. Gör det enkelt och lätt. Gör det. Det är det viktigaste.

Nu kör vi. Är du med?

#meditationsutmaningen

Nu kör vi vidare

Ibland får man för sig saker. Bara helt apropå... sådär. Nog har väl tankarna funnits där ett längre tag, men ingen brådska finns. Det ger sig när det är dags. Precis som det ska vara. Jag vet när den rätta dyker upp. Den som får mitt hjärta att klappa lite snabbare och blodet att pulsera. Det som får mina ögon att glänsa och gnistra...

Nu behöver den ju inte vara vinröd... det finns många fina färger, dock inte silver, eller om det heter grå?

Den som lever får väl se.

lördag 11 mars 2017

Norrdans-premiär

NORRDANS - Pepper's Ghost teaser from Norrdans on Vimeo.

I kväll har jag varit på Norrdans-premiär. På scenen visades AB3 och Peppers Ghost. Sevärda båda men Peppers Ghost var mer i min smak. Både speglarna, ljussättningen och musiken. Den kan jag gärna se om. Har jag tur så återkommer de på min scen till hösten.

torsdag 9 mars 2017

Det pågår ett liv

Andas in. Andas ut. Andas in. Andas ut. Håll inte andan så jädra länge... man måste andas åt båda hållen.

Medan vi andas, kutar runt och stressar och har oss... så pågår ett liv. Så där bara helt liksom i smyg. Det eftersom vi inte ens tänker eller känner mer än vad vi antas göra i det moderna samhället där varken empati eller klokhet finns. Inte överallt i alla fall. Fast vi antas ju vara logiska och klartänkta och i huvudet mest hela tiden. Vad kroppen har att säga... ja, det tas mycket lite hänsyn till. Kanske därför fortfarande allt för många springer rakt in i den där väggen som det än idag talas flitigt om. Trodde att vi lärt oss något om denna vägg som allt för många besökt... men icke.

I mitt liv ingår arbete, utbildning och sociala aktiviteter. Jag bokar föreställningar, gör reklam, säljer biljetter, planerar framtiden.

Jag kör dessutom en kurs inom det mediala, med trummans hjälp. Där ingår också lite kristaller, mina fina vänner. Att nu leva med mina trummor innebär att jag på nåt sätt hittat hem. Det är de verktygen jag ska använda... bland annat. Inte konstigt alls. Mer konstigt om jag inte skulle använda mig av de gåvor jag har. Jag är tacksam att jag är som jag är. Den jag är. Det går inte av för hackor inte.
Man ska ju som vanlig medborgare tala om vädret också... det är då inget att hurra för. Nu när det ska börja med dagsmeja och solsken... så kommer snön. Den har tidigare uteblivit i stort sett, så dags att anlända nu.

Men men... det är som det är och inte mycket att göra åt. Tids nog kommer värmen och sommaren. Och eftersom vi inte haft vinter så får vi väl finna oss i snön. För innan vår kommer vinter. Och innan sommar kommer vår. Så har det alltid varit och kommer att förbli.

Så... ut och gör snöänglar medan det är någon snö kvar!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...